Sida:Gabriel.djvu/48

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

40

Han är odödlig som ni och oändligt skön som ni. Men jag vill ej nämna hans namn ännu, jag bävar tillbaka för att uttala det med mina läppar, ty det är ett heligt namn.

KVINNORÖSTER.

Amen! Låtom oss bedja.

(En del faller på knä och förblir i denna ställning till slutet.)

GABRIEL.

Ja, låt oss bedja så som vi aldrig förut bett, låt oss nalkas honom, fyllda helt av hans ande — jag hör hans vingslag — jag ser hans vingar lysa mot kvällshimlen som purpur, som blod, som — guld!

Sade jag guld?

Då nämnde jag hans namn för första gången.

EN STÄMMA

(i extas).

Guld, guld!

(Mummel.)

GABRIEL

(plötsligt med hela sin kraft och lidelse; massan höres sorla då och då som ett hav i fjärran, men inga rop).

Ja, guld heter han, guld, guld, guld — tre gånger guld!

Han är den, som fångat er alla i sina maskor, som han spinner över hela jorden, ända upp till himlen!

Han är det, som går omkring och knackar på edra rutor och stiger in över edra trösklar och