57
RUTH.
Vem är ni? Jag tror, att ni menar det väl med oss —
DEN ENSAMME.
Den ensamme! Därför att jag är alla! Sanningssägare till yrket! — fråga inte vidare — — aldrig kallad — men alltid där —
GABRIEL.
Håll upp —
DEN ENSAMME.
Nej! Det är underhållande att disputera med dig — du blir så lätt arg.
GABRIEL.
Vad vill du mig? Varför rör du mina cirklar, varför kastar du din svarta skugga över min väg?
DEN ENSAMME.
Därför att du vill rubba mina cirklar, därför att du vrider på min motpol — därför att du har kallat på mig! Inför folket, som du ville höja till dina axlar!
GABRIEL
(i starkt uppror).
Du gud i mitt hjärta, i min själ, du min heliga röst, som lett mig genom öknen och lyst mig om natten, som jag följt så som barnet följer sin moder — svara mig och hjälp mig, hjälp mig att driva den mannen på flykten, ty hans ande fräter på min och skakar mina grundvalar —
(Går ut genom fonddörren. Scenen blir mörk.)
* * *
