byggda voro de och ej kunde man lätt slunga spjut mot dem, då de voro så höga, liksom det av samma skäl var svårt att fasthålla dem med äntringsredskap. Härtill kom så, att då stormen börjat rasa och det gällde att länsa undan för vinden, utstodo de både stormen bättre och kunde lättare hålla sig inne bland grunden, liksom de ej heller, när ebben kom, fruktade klipporna och skären; allt detta var däremot faror, som våra skepp hade skäl att frukta.
XIV.
När Cæsar intagit flera städer, förstod han, att han kostat på sig allt detta arbete till ingen nytta, och att han ej kunde avskära fiendernas flykt i och med städernas intagande eller överhuvud skada dem, varför han beslöt invänta flottan. Så snart denna anlänt och varseblivits av fienderna, lämnade dessa hamnen med omkring tvåhundratjugu stridsberedda och på allt sätt välrustade skepp och uppställde sig till strid mot de våra. Varken Brutus, vår flottas befälhavare, eller de krigstribuner och centurioner, vilka fått befäl över de enskilda skeppen, hade klart för sig hur de skulle bära sig åt eller vad för stridssätt de skulle tillgripa. Ty att man ej kunde skada fiendeskeppen med skeppsnabeln, hade de redan erfarit, och om de då i stället upptimrade torn, så reste sig dock barbarskeppens bakstammar ännu högre än dessa, och det gick ju ej särdeles bra att slunga spjut nedifrån uppåt, medan däremot gallernas kastvapen drabbade desto värre. En mycket nyttig sak hade dock de våra på förhand gjort färdig, en sorts hakar, vilka buro skarpslipade blad i framändan och fast infogats i långa stänger samt närmast liknade mur-
