Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
91
GALLISKA KRIGET — TREDJE BOKEN

hakar. Då de medelst dessa grepo fatt i och drogo till sig de tåg, som fäste råstängerna vid masterna, och så med all makt rodde bort, sprungo tågen sönder. När dessa avskurits, föllo nödvändigtvis råstängerna ned, och då de galliska skeppens hela överlägsenhet berodde på seglen och segelutrustningen, så var i och med rårnas förstöring skeppens hela brukbarhet förstörd. Från den stunden berodde stridens utgång på soldaternas mod, och härvidlag voro de våra ojämförligt överlägsna; detta desto mer som allt detta skedde i Cæsars och hela krigshärens åsyn, så att ingen handling, som röjde bristande mod, kunde bli fördold, ty alla kullar och högre belägna platser, varifrån man hade god utsikt över havet, voro upptagna av krigshären.

XV.

Sedan rårna som sagt sönderslitits, omringade två, ja tre romerska skepp varje fientligt, och soldaterna gingo med största våldsamhet till äntring. När barbarerna sågo saken taga denna vändning, att en hel rad skepp erövrades, utan att de på något sätt kunde råda bot därför, skyndade de att söka sin räddning i flykten. Men knappt hade de vänt skeppen åt det håll, dit vinden blåste, förrän plötsligt en så fullständig stiltje och vindvila inträdde, att de ej kunde röra sig ur stället. Denna omständighet gav de våra ett utmärkt tillfälle att fullborda sitt värv: de eftersatte och erövrade ett efter ett av fiendens skepp, så att blott ytterst få av hela antalet lyckades uppnå land tack vara nattens inbrott; man hade nämligen kämpat från vid pass fjärde timmen till solens nedgång.