Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/113

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
103
GALLISKA KRIGET — FJÄRDE BOKEN

nad och ordning, göra de aldrig annat än vad som behaga dem allt detta när deras krafter och gör dem till ett utomordentligt storväxt folk. Ja, så härdade ha deras livsvanor gjort dem, att de mitt i den skarpa kölden, som råder i deras hemland, gå utan alla andra kläder än hudar, vilka äro så korta, att de lämna en stor del av kroppen naken, samt bada i floderna.

II.

Köpmän få tillträde till deras land snarare därför att de till dem vilja sälja vad de tagit som krigsbyte, än därför att de önska få några varor införda utifrån. Ja, till och med hästar, som utgöra gallernas förtjusning, och som dessa betala med mycket höga pris, vilja ej germanerna införa utifrån, utan de nyttja sina hemfödda, små och fula djur och träna dessa genom daglig övning, tills de nå en mycket hög grad av uthållighet. Under rytteristrider hoppa de ofta av hästarna och strida till fots, hästarna ha de vant att stå stilla på en och samma fläck, dit de, om så behöves, snabbt draga sig tillbaka; och intet ter sig enligt deras sedvanor tarvligare eller vekligare än att nyttja sadel. Därför gå de, hur fåtaliga de än äro, utan tvekan till anfall mot vilket antal sadelförsedda ryttare som helst. Vin låta de icke alls införas i landet, ty de anse, att det gör männen obekväma att utstå mödor och förkvinnligar dem.

III.

För staten gäller det som den största ära att lägga de odlade fälten öde så långt som möjligt utanför sina