och boplatser, men när de gått så långt som tre dagsmarscher bort från floden vände de åter om och tillryggalade å hästryggen hela denna vägsträcka på en enda natt, varpå de överväldigade de intet vetande eller anande menapierna, som genom spejare lärt känna germanernas avtåg och därför utan fruktan återinflyttat i sina byar å bortre Rhenusstranden. Sedan dessa dödats och deras skepp erövrats, överskredo germanerna floden, innan den del av menapierna, som vistades hitom Rhenus, lärt känna vad som stod på, samt besatte alla dessas boningar och lade beslag på deras förråd, av vilka de sedan livnärde sig under återstoden av vintern.
V.
När Cæsar fick underrättelse om vad som skett, tänkte han med oro på gallernas vankelmod, vilket lockar dem att fatta föga övertänkta beslut och att ständigt trakta efter förändringar, samt ansåg sig därför ej kunna låta dem sköta sig själva. Ty sådan är gallernas natur, att de tvinga vägfarare, även mot deras vilja, att stanna, så att de få fråga dem vad var och en hört och försport om varje sak, och köpmän omringas i städerna av folkhopar, som nödga dem att berätta från vilka trakter de kommit och vad för händelser de där hört omtalas. Dessa händelser och hörsägner bestämma ofta deras beslut i de viktigaste ärenden, beslut som de på fläcken måste ångra, eftersom de låta leda sig av lösa rykten, ja ofta av historier som man diktat ihop för att kunna svara dem till nöjes.
