försport, att en stor del av deras rytteri några dagar förut sänts till ambivariterna på andra stranden av Mosa för att proviantera och plundra; han förmodade, att de väntade på dessa ryttare och för detta ändamål ville draga ut på tiden.
X.
Mosa uppflyter på berget Vosegus i lingonernas land och utfaller i oceanen efter att knappa åttio mil från sin mynning ha upptagit en arm av Rhenus, som kallas Vacalus, och med denna bildat batavernas ö. Rhenus åter har sin källa i lepontiernas land uppe bland alperna, flyter i hastigt lopp en lång sträcka genom nantuaternas, helvetiernas, sequanernas, mediomatrikernas, tribokernas och treverernas områden, framrinner, när den närmar sig oceanen, i flera armar, bildande många och stora öar, vilka i stor utsträckning bebos av vilda och barbariska folk, bland andra de där som uppges leva av fisk och fågelägg, samt utfaller slutligen med många mynningar i oceanen.
XI.
Cæsar befann sig på endast tolv miliers avstånd från fienden, då underhandlarna i enlighet med den träffade överenskommelsen återkommo till honom; de råkade honom under marschen och bådo honom på det ivrigaste att ej framrycka längre. Då de ej lyckades påverka honom därvidlag, anhöllo de, att han måtte skicka bud till den rytteritrupp, som sänts i förväg framför den övriga hären, och mana den att avhålla
