tillbehör, ej längre sjödugliga. Att detta skulle åstadkomma stor bestörtning hos hela krigshären var ju oundvikligt. Ty icke fanns det andra skepp, varpå den kunde föras tillbaka, och icke ägde man några redskap för att sätta de skadade skeppen i stånd, och icke heller hade man, då ju ingen tänkt sig annat än att man borde övervintra i Gallien, upplagt vinterförråd av spannmål i de trakter, där man nu befann sig.
XXX.
När Britanniens hövdingar, vilka efter striden samlats hos Cæsar, erforo detta, började de rådslå sinsemellan. Då de sågo, att romarna varken hade rytteri eller fartyg eller spannmål, och de av lägrets litenhet, vilken framträdde desto skarpare, som Cæsar överfört legionerna utan tross, kunde sluta sig till, att deras härstyrka var ringa, funno de allt tala för att de borde göra uppror och därvid lägga an på att avskära de våra från livsmedel och annan tillförsel samt att draga ut kriget till fram på vintern. De voro ock förvissade, att kunde de besegra sina nuvarande fiender eller avskära dem från återfärden, så skulle dädanefter ingen våga draga över till Britannien i krigiskt syfte. Alltså sammansvuro de sig ånyo och började småningom var för sig lämna lägret och i hemlighet sammandraga sitt folk från deras gårdar.
XXXI.
Men fastän Cæsar ej ännu hört något om deras planer, hade han dock dels på grund av det öde, som drabbat
