ställa legionerna till strid framför lägret. I det slag, som nu uppstod, kunde fienderna ej länge motstå våra soldaters anfall utan vände ryggen till. De våra förföljde dem, så långt deras krafter tilläto dem att springa, dödade många av dem och drogo sig sedan, efter att ha uppbränt alla gårdar brett omkring, tillbaka till lägret.
XXXVI.
Samma dag kommo till Cæsar sändemän från fienderna för att underhandla om fred. Cæsar ålade dem att fördubbla den gisslan han tidigare fordrat och befallde, att denna skulle överlämnas på fastlandet, eftersom höstdagjämningen var nära och han ej ansåg sig böra med så svaga skepp uppskjuta överseglingen till vintern. Då han kort efter fick tjänlig vind, lättade han ankar litet efter midnatt och kom över till fastlandet med alla skeppen oskadda; tvenne lastskepp kunde dock ej uppnå samma hamn som de andra utan vinddrevos till en något sydligare plats.
XXXVII.
Då de vid pass trehundra soldater, som landsatts från dessa skepp, voro på väg till lägret, anföllos de av morinerna, vilka Cæsar, när han for över till Britannien, lämnat bakom sig som underkuvade, men vilka nu lockade av hopp om byte, omringade soldaterna till en början med en ganska ringa styrka, och befallde dem nedlägga vapen, om de ej ville bli ihjälslagna. När då dessa bildade ring och satte sig till motvärn, samlades ledda av stridsbullret omkring sextusen till platsen.
