Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

FEMTE BOKEN.

I.

Under Lucius Domitius’ och Appius Claudius’ konsulsår avreste Cæsar, såsom han varje år brukade göra, från vinterlägret till Italien, men ålade dessförinnan de legater han ställt i spetsen för legionerna att under vintern låta uppbygga så många skepp som möjligt och att sörja för reparering av de gamla. De nya skeppens storlek och form klargjorde han själv för dem. För att underlätta lastningen ävensom deras uppdragande på stranden lät han göra dem något lägre än de skepp vi av gammalt i vårt hav använda, och det desto hellre som han iakttagit, att den snabba växlingen av ebb och flod vid galliska kusten gjorde tidvattensvågorna mindre höga därstädes. För att öka lastmöjligheten ej minst vid transporten av dragdjur, gjorde han dem även något bredare än de skepp vi på andra hav använda. Alla de nya fartygen skulle enligt hans order, framdrivas med åror, vilket går vida lättare, när de hava låga bord. Materialierna till skeppens utrustning tillsade han dem hämta från Hispanien.

Själv for han, efter att ha hållit tingen i hitre Gallien, till Illyricum, ty han hade hört, att den del av provinsen, som gränsade till pirusterna, var utsatt för härjande infall från grannarnas sida. Anländ dit befaller han där-