varande samhällen att utskriva trupper, vilka skulle samlas å en av honom angiven plats. Men då pirusterna fingo höra talas därom, sände de underhandlare till honom vilka förklarade, att intet av dessa infall skett enligt folkets beslut, och uttalade deras beredvillighet att på allt sätt gottgöra vad skada de tillfogat. Efter att ha lyssnat till deras andragande befallde Cæsar dem att ställa gisslan, vilken måste vara överlämnad före en viss dag; gjorde de icke detta skulle han anfalla dem med krig. Gisslan lämnades till den dag han befallt. Han tillsatte därefter skiljedomare, vilka i händelse av tvist mellan olika samhällen skulle uppskatta skedd skada och fastställa ersättningssumman.
II.
Då dessa angelägenheter ordnats och tingen hållits, återvände han till hitre Gallien och reste därifrån till hären. Ditkommen gjorde han en rundtur till alla vinterlägren och fann, att tack vare soldaternas synnerliga flit hade trots den svåra materialbristen omkring sexhundra skepp av ovan angiven art samt tjuguåtta krigsskepp upptimrats och redan förts så nära sin fullbordan, att de inom få dagar kunde sjösättas. Sedan han varmt lovordat soldaterna och dem som lett arbetet, meddelade han vad han ville ha gjort och befallde att alla skeppen skulle föras till Itiska hamnen, eftersom han funnit denna vara lämpligaste utgångspunkten för en överfart till Britannien från fastlandet; avståndet var på denna punkt omkring trettio mil. Han kvarlämnade där en så stor truppstyrka, som han ansåg nödvändig för sitt syfte, och begiver sig själv med fyra
