Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/142

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
132
GAIUS JULIUS CÆSAR

lättutrustade legioner och åttahundra ryttare till treverernas land, emedan dessa varken infunno sig till några gemensamma församlingar eller lydde hans order och dessutom sades oroa germanerna å andra sidan Rhenus.

III.

Det treveriska folket står utan jämförelse främst i hela Gallien vad rytteri beträffar och förfogar även över fotsoldater i stort antal; som ovan nämnts, gränsar deras land till Rhenus. Hos detta folk tävlade två män om högsta makten, Indutiomarus och Cingetorix. Av dessa infann sig den senare, så snart han hòrt, att Cæsar och hans legioner voro i annalkande, genast hos denne och försäkrade, att han och alla hans anhängare ej skulle svika sin plikt och ej avfalla från vänskapsförbundet med romerska folket; han upplyste även om vad som förehades hos trevererna. Indutiomarus åter började rusta till krig; samlade kring sig både rytteri och fotfolk och förde dem, som på grund av sin ålder ej kunde bära vapen, i säkerhet inne i Ardennerskogen, vilken, väldig till omfånget, sträcker sig mittigenom treverernas område från floden Rhenus till yttersta kanten av remernas land. Men sedan några av folkets hövdingar dels av vänskap till Cingetorix och dels av fruktan för vår anryckande krigshär begivit sig till Cæsar och av honom börjat utbedja sig förmåner för egen räkning, då de ej funno sig kunna göra något för sitt folk, greps Indutiomarus av fruktan att se sig övergiven av alla och skickade underhandlare till Cæsar. Han hade, försäkrade han, endast av det skälet ej velat lämna de sina och begiva sig till denne, att han ansåg