Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/143

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
133
GALLISKA KRIGET — FEMTE BOKEN

sig böra hålla folket i lydnad, ty om hela adeln begåve sig bort, kunde folkmassan till följd av sin politiska omogenhet lätt råka i jäsning; nu hade han också folket i sin hand och ämnade med Cæsars tillåtelse begiva sig till dennes läger för att förtroendefullt lägga sitt och folkets öde i hans händer.

IV.

Cæsar förstod mycket väl, vad som låg bakom detta tal, och vad för omständigheter som avskräckt honom från hans ursprungliga plan. Men då han ogärna ville nödgas tillbringa hela sommaren hos trevererna, sedan han iordningställt allt till det britanniska fälttåget, tillsade han Indutiomarus att komma, medförande tvåhundra personer som gisslan. Då denne lydde och bland annat som gisslan lämnade sin son samt alla de anhöriga, vilka han fått särskild befallning att utlämna, lugnade Cæsar hans ängslan och förmanade honom endast att ej svika sin lydnadsplikt. Men samtidigt samlade han till sig medelst personlig kallelse treverernas hövdingar och förlikte dem med Cingetorix, vilken han ansåg ha rättmätiga anspråk på en sådan handräckning, vartill kom att han mycket gärna ville se den, som han funnit så vänligt stämd mot sig, åtnjuta största möjliga anseende bland de sina. Indutiomarus var mycket missnöjd med denna händelse, varigenom hans egen popularitet ibland landsmännen minskades, och då han redan förut varit ovänligt stämd mot oss, upplågade efter detta svåra slag hans vrede desto starkare.