Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/146

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
136
GAIUS JULIUS CÆSAR

Men medan allas sinnen voro upptagna härav, lyckades Dumnorix att jämte æduernas rytteri oförmärkt ge sig i väg hemåt. När Cæsar fick veta detta, uppsköt han färden och avbröt alla tillrustningar därför samt sände en stor del av rytteriet efter honom med bestämd order att återföra flyktingen. Gjorde han motstånd och vägrade lyda, borde han nedhuggas, ty det var ej tänkbart, att den, som i fältherrens närvaro trotsat hans bud, skulle uppföra sig vettigt i hans frånvaro. När Dumnorix upphanns och tillropades att vända om, gjorde han mycket riktigt motstånd, stred för att värja sig och vädjade till sina landsmäns rättskänsla, gång på gång utropande att han var en fri man och medborgare i ett fritt folk. Men lydiga ordern kringrände förföljarna och nedhöggo honom. De æduiska ryttarna återvände däremot mangrant till Cæsar.

VIII.

När detta värv fullgjorts, kvarlämnade Cæsar på fastlandet tre legioner och tvåtusen ryttare under Labienus, vilken fick i uppdrag att skydda hamnen, sörja för livsmedelstillförseln, noga följa vad som skedde i Gallien och handla enligt stundens och saklägets krav, men tog själv med sig fem legioner och en lika stor rytteristyrka som den på fastlandet kvarlämnade samt avseglade för en lagom sydvästvind vid solnedgången, men då ungefär vid midnatt vinden mojnade, kunde han ej hålla kursen utan drevs av havsströmmen långt åt sidan och fann vid soluppgången, att han lämnat Britannien bakom sig på vänster hand. Då vände sig strömmen, och följande denna arbetade han sig med hjälp av årorna fram till den trakt av ön, där han föregå-