XXIV.
Sedan skeppen dragits upp på stranden och han hållit rådsmöte med gallerna i Samarobriva, skred han till att förlägga hären i vinterläger. Då sädestillgången detta år till följd av torka blivit ganska knapp i Gallien, kunde detta ej ske på samma sätt som föregående år utan måste legionerna förläggas var för sig hos olika folk. En av dem lät han legaten Gaius Fabius föra till morinerna, en annan fick Quintus Cicero föra till nervierna, en tredje Lucius Roscius till esubierna; en fjärde fick order att under Titus Labienus övervintra hos remerna i grannskapet till trevererna; tre stycken förlade han hos belgerna; de fingo till befälhavare quæstorn Marcus Crassus samt legaterna Lucius Munatius Plancus och Gaius Trebonius. En legion slutligen, den som han senast utskrivit i landet norr om Po, och fem kohorter dessutom sände han till eburonerna, vilka till största delen bo i landet mellan Mosa och Rhenus, och där då Ambiorix och Catuvolcus voro kungar. Över dessa trupper satte han legaterna Quintus Titurius Sabinus och Lucius Aurunculeius Cotta till befälhavare. Genom att på detta sätt fördela legionerna trodde han sig lätt kunna råda bot på sädesbristen. Och ändå hade alla dessa vinterläger utom Lucius Roscius’, vilken fått föra sin legion till en fullständigt lugn och fredlig trakt, förlagts på högst hundra miliers avstånd från varandra. Själv beslöt han emellertid att, tills han mottagit underrättelse om legionernas ankomst till sina förläggningsorter och lägrens upprättande, kvardröja i Gallien.
