III.
Förmådda av dessa omständigheter och förledda av Orgetorix’ inflytande beslöto de att förbereda allt, som behövdes till färden, att hopköpa ett så stort antal dragdjur och kärror som möjligt, att göra största möjliga utsäde, så att sädesförrådet måtte räcka under färden, samt att trygga freden och vänskapen med grannfolken. Till att utföra detta ansågo de en tid av två år vara nog; till det tredje året fastställa de genom lag avfärden. Till att utföra detta utses Orgetorix. Han åtager sig personligen gesantskapet till grannstaterna. Under denna beskickningsresa övertalar han Casticus, Catamantaloedes’ son, en sequaner vilkens fader under många år innehaft kungamakten hos sequanerna och av senaten fått titeln romerska folkets vän, att han skulle bemäktiga sig samma kungliga makt hos sitt folk, som hans fader förut besuttit; likaledes övertalar han æduern Dumnorix — broder till Divitiacus — vilken vid denna tid åtnjöt största anseendet hos sitt folk och stod i hög gunst hos de breda lagren, att han skulle försöka detsamma, och ger honom sin dotter till maka. Det vore lätt gjort, uppvisar han för dessa, att vinna nämnda syften eftersom han själv hölle på att ernå högsta makten i sin stat; det vore ej tvivelaktigt, att helvetierna vore mäktigast i hela Gallien; han försäkrar dem att han med sin rikedom och sin krigsmakt skulle förskaffa dem kungamakten. Förledda av detta tal sluta de ett inbördes edligt bekräftat förbund; de hoppas, att de sedan de vunnit kungamakten, med stöd av de tre mäktigaste och fastast sammanslutna folken skulle bliva herrar i hela Gallien.
