på en hårsmåns avstånd från den högsta lycka. Men denne undkom alltid till någon skogstrakt eller annat gömställe, och under nattens hägn gav han sig därifrån till andra håll och kanter, aldrig åtföljd av mer än fyra ryttare, de enda åt vilka han vågade anförtro sitt liv.
XLIV.
Sedan hela landet på här skildrat sätt förhärjats, återförde Cæsar krigshären, fulltalig så när som på två kohorter, till Durocortorum i remernas land; dit inkallade han gallernas lantdag, och lät igångsätta rannsakning över senonerna och karnuternas sammansvärjning; över Acco, som varit dennas främsta upphovsman, avkunnade han en sträng dom och lät straffet verkställas enligt fädernas sedvänja.[1] Några undandrogo sig genom flykt den fruktade domen. Sedan han förklarat dessa utestängda från eldens och vattnets bruk, förlade han två legioner i vinterläger hos trevererna, två hos lingonerna och de sex övriga vid Agedincum i senonernas land, sörjde för spannmål åt krigshären samt for själv, i enlighet med sin vana, till Italien för att hålla ting.
- ↑ D. v. s. den dömde piskades ihjäl, varefter kroppen styckades med bila.
