affärer (bland dem Gaius Fufius Cita, en hederlig romersk riddare som på Cæsars uppdrag förestod sädeshandeln) samt plundrade deras egendom. Snabbt spred sig ryktet härom till alla Galliens folk. Ty så snart någon större eller märkligare händelse inträffar, förkunnar man denna medelst höga rop från gård till gård och från bygd till bygd; de som förspörja nyheten föra den i sin tur vidare till sina grannar; så skedde också nu. Ty vad som försiggått i Genabus vid soluppgången, var före andra nattväktens utgång hört och känt i arvernernas land, det vill säga på ett avstånd av omkring etthundrasextio milier.
IV.
Där följde Vercingetorix Celtillus’ son exemplet. Denne var en ung arverner av stort inflytande, vilkens fader hade innehaft främsta platsen i hela Gallien och på grund härav, då han sökte göra sig till konung blivit dödad av sina landsmän. Han sammankallade nu sina underlydande och uppviglade dem med lätthet. Då hans avsikt blivit känd, skyndar folket genast till vapen. Han röner dock motstånd av sin farbror Gobannitio, och de övriga hövdingarna, vilka ej ansågo ett så stort vågspel vara tillrådligt; och fördrives rentav från staden Gergovia. Men han ger sig ej; ute på landsbygden uppsätter han en krigsstyrka av tiggare och landsstrykare. Stödd på denna skara tvingar han var och en av sina landsmän som han under sina strövtåg får tag i att övergå på hans sida; han uppmanar dem att gripa till vapen för den gemensamma saken, för friheten, och när han så fått ihop stora truppmassor, fördriver
