skuggor, som fallit för gallernas trolöshet i Genabum. Samma försäkringar gåvo de åt centurionerna och krigstribunerna och ålade dessa att framföra dem till Cæsar.
XVIII.
Då tornen redan började närma sig muren, erfor Cæsar av fångar, att Vercingetorix, för vilken fodret tagit slut, flyttat sitt läger närmare Avaricum och själv ryckt ut med rytteriet samt de lättbeväpnade, som brukade instickas bland ryttarna under striden, för att lägga sig i försåt på den plats dit han antog att de våra nästa dag skulle komma för att hämta foder. Så snart han fått veta detta, bröt han upp i all tysthet vid midnatt och kom i gryningen fram till fiendernas läger. Då dessa genom ilbud från sina spejare underrättats om Cæsars anryckande, gömde de kärrorna och trossen inne i skogssnåren och uppställde alla sina trupper på en öppen och upphöjd plats. Då Cæsar fick bud härom gav han soldaterna order att ofördröjligen lägga ifrån sig packningen på en och samma plats samt göra vapnen klara.
XIX.
Kullen sluttade långsamt uppåt från marken. Den omgavs på nästan alla sidor av ett svårtillgängligt och hindersamt träsk av högst femtio fots bredd. Gallerna, som rivit broarna däröver hade i förlitan på platsens skyddade läge tagit ställning uppe på kullen där de ordnat sig efter stamförvantskap, så att vart folk stod för sig och höllo alla vadställen och trädbeväxta punkter i träsket besatta, allt i den tappra avsikten att om
