eftersom han såg vaktposterna på muren vara utställda med något mindre omsikt än eljest och befallde därför sina soldater att också visa sig slappare i arbetet samt meddelade dem vad han önskade skulle göras. Legionerna uppställde han oförmärkt i stridsberedskap bakom stormtaken, uppmanade dem att nu äntligen inhösta segerns frukt efter alla sina mödor, lovade belöningar åt dem som först bestege muren och gav så soldaterna tecken till anfall. Dessa rusade plötsligt fram från alla håll och besatte hastigt muren.
XXVIII.
Fienderna, som överraskade och förskräckta drivits ned från muren och tornen, uppställde sig på torget och andra öppna platser i tätt slutna kolonner beredda att, om man från något håll ryckte mot dem, slåss i regelrätt slagordning till det yttersta. Men då de icke sågo någon enda komma ned på jämn mark men däremot hela muren besättas på alla punkter runtomkring dem, grepos de av fruktan att varje möjlighet till flykt skulle avstängas och störtade, bortkastande sina vapen i rastlöst lopp till de bortersta delarna av staden, där en del av dem nedhöggos av legionsoldaterna, då de skockade ihop sig i de trånga portöppningarna, medan en annan del, sedan de väl kommit ut ur portarna nedhöggos av ryttarna. Ingen av de våra brydde sig om att taga byte. Uppretade dels av mordet i Genabum, dels av den möda, som belägringsarbetet förorsakat dem, skonade de varken de ålderssvaga eller kvinnorna eller barnen. Kort sagt av hela antalet fiender, som utgjorde omkring fyrtiotusen, lyckades knappa
