Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/244

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
234
GAIUS JULIUS CÆSAR

åttahundra, vilka så snart de hörde krigsbullret störtat ut ur staden helbrägda undkomma till Vercingetorix. Dessa flyktingar mottog denne först sent på natten i hemlighet, för att ej någon oro skulle uppstå i lägret, när de allasammans kommo rusande och uppväckte massans medlidande; så att han lät sina tillitsmän och de olika folkens hövdingar vara dem till mötes ett gott stycke till vägs för att uppdela dem och föra dem var och en till sina landsmän på den plats i lägret, som varje folk från början innehaft.

XXIX.

Följande dag sammankallade han en härförsamling, där han tröstade de sina och uppmanade dem att ej på något sätt låta sig oroas eller nedslås över motgången. Ej genom krigarmod eller i ärlig batalj hade romarna segrat utan genom ett knep och genom sin färdighet i belägringskonsten, varuti de själva voro oerfarna. De toge fel, som till äventyrs väntade att i ett krig alla företag skulle utlöpa lyckligt. Han hade aldrig gillat att man sökte försvara Avaricum, en sak varpå han tog dem själva till vittnen, utan det berodde på biturigernas oklokhet och de andras överdrivna undfallenhet, att man lidit denna motgång. Men han skulle snart råda bot därför medelst vida märkligare framgångar. Ty de galliska stater som hittills ej velat följa de övriga dem skulle han genom nitisk påverkan vinna över och därmed få till stånd ett för hela Gallien gemensamt förbund, vars eniga vilja ej ens hela jordkretsen skulle kunna betvinga; detta syfte hade han redan så gott som fullbragt. I väntan därpå