vore det påkallat, att de för den gemensamma sakens skull läto förmå sig att taga itu med lägrets befästande, så att man lättare skulle kunna motstå något plötsligt fientligt anfall.
XXX.
Detta hans tal upptogs icke illa av gallerna, allra helst som han ju själv icke tappat modet trots den svåra motgång man lidit, ej heller dragit sig undan och hållit sig dold för folkmassan; ja, man fick en desto högre uppfattning av hans förutseende och förkänsla som han ju, innan ännu någon skada skett, först yrkat på Avaricums nedbrännande, sedan på dess utrymmande. Medan eljest olyckliga företag bruka minska fältherrars anseende, vart alltså tvärtom hans inflytande trots den lidna motgången dag för dag större. Samtidigt hängåvo de sig på hans försäkran åt hoppet att få de återstående folken med sig; för första gången började gallerna vid denna tidpunkt att bygga lägerbefästningar, och så uppjagade voro deras sinnen, att de fastän ovana vid allt arbete voro villiga att tåligt bära allt som han ålade dem.
XXXI.
I full enlighet med sitt löfte arbetade också Vercingetorix med all kraft för att få de återstående folken med sig, och med gåvor och löften sökte han locka till sig deras hövdingar. Till att utföra detta valde han några lämpliga personer, vilka antingen genom sitt insmickrande tal eller genom sin gamla vänskap trod-
