des lättast kunna vinna dem. Flyktingarna från det stormade Avaricum lät han giva vapen och kläder; för att fylla de luckor som uppstått i hären ger han samtidigt order åt varje folk att uppsätta en viss truppstyrka, fastställande både till vilket antal och vid vilken tidpunkt han vill hava dem sända till lägret, samt föreskriver att alla bågskyttar — av sådana fanns det ett mycket stort antal i Gallien — skullel hopsökas och skickas till honom. Tack vare dessa mått och steg ersättes hastigt vad som förlorats vid Avaricum. Under tiden hade Teutomatus, Ollovicos son, nitiobrigernas konung, vilkens fader av vår senat fått hederstiteln vän, stött till honom med ett stort antal ryttare från sitt eget folk och med dem som han värvat från Akvitanien.
XXXII.
Cæsar dröjde flera dagar i Avaricum, och då ett stort förråd av säd och andra livsmedel där föll i hans händer, lät han krigshären vederkvicka sig efter all mödan och bristen. Då vintern redan var så gott som slut och årstiden direkt manade honom att upptaga kriget, vadan han också just hade beslutit att draga mot fienden för att söka antingen locka ut denne ur träsken och skogarna eller bringa honom i trångmål genom belägring, kommo æduernas främsta män som sändebud till honom och bådo att han i en ytterst allvarlig stund skulle komma deras stat till hjälp; läget vore högeligen farligt, ty medan av gammalt en enda högsta ämbetsman brukade väljas och för ett år utöva kunglig makt, innehade nu två ämbetsmän värdigheten och förklarade sig båda vara lagenligt valda. Den ene
