av dessa var Convictolitavis, en lika framstående som förnäm yngling, den andre Cotus, en ättling av en mycket gammal familj och även han en man av stort inflytande och vidsträckta släktförbindelser, vilkens broder Valetiacus under föregående år utövat samma ämbete. Hela folket stode under vapen; senaten vore delad; folket vore delat; var och en av de tävlande hade sina skyddslingar med sig. Finge denna tvist alltjämt ökad näring, vore det oundvikligt att det ena partiet i staten sammandrabbade med det andra; att förebygga detta ålåge nu hans nit och anseende.
XXXIII.
Ehuru Cæsar ansåg det vara skadebringande att draga sig bort från fienden och kriget, ville han likväl med hänsyn till de svåra olägenheter, som han visste brukade följa av sådana slitningar, ej låta en så stor och med romerska folket så nära förbunden stat, vilken han själv alltid gynnat och på alla sätt hedrat, förfalla till krig och våldshandlingar, varvid den part som minst litade på sin styrka troligen skulle begära hjälp av Vercingetorix, utan ansåg att detta måste förekommas. Då nu enligt æduernas lagar de som innehade högsta ämbetet ej fingo färdas utanför landets gränser, och han ville undvika varje sken av ringaktning för deras lagar och rättsordning, beslöt han att själv resa till æduerna och stämde hela senaten samt de båda, mellan vilka tvisten stod sig till mötes i Decetia. Då nästan hela folket där samlats och han hade fått veta att Cotus å en fåtaligt besökt hemlig sammankomst, hållen på annan tid och plats än den vederbörliga, förklarats
