Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/248

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
238
GAIUS JULIUS CÆSAR

vald av sin broder, ehuru lagarna förbjödo, att två medlemmar av samma familj, som båda levde, fingo väljas till ämbetsmän eller ens sitta i senaten, tvang han denne att nedlägga makten och förordnade att Convictolitavis, vilken valts av prästerna såsom folkets sed bjöd, då ämbetsmännen icke tjänstgjorde, skulle få behålla värdigheten.

XXXIV.

Sedan detta beslut utfärdats uppmanade han æduerna att glömma alla slitningar och tvister samt med undanskjutande av allt annat helt ägna sig åt det pågående kriget, under förvissning, att de, så snart Gallien fullständigt besegrats, kunde av honom påräkna all den erkänsla, varav de gjort sig förtjänta; alla sina ryttare och tiotusen fotsoldater skulle de genast sända honom, då han ville använda dessa till etapptrupper i och för spannmålstillförselns skydd. Han delade därefter hären i två avdelningar: fyra legioner gav han åt Labienus att föra till senonerna och parisierna, sex förde han själv in i arvernernas land mot staden Gergovia längs floden Elaver; av rytteriet gav han en del åt denne, en del kvarhöll han till eget bruk. Då Vercingetorix fått kunskap härom, uppriver han alla broarna över nämnda flod och börjar marschera fram längs andra flodstranden.

XXXV.

Medan sålunda båda krigshärarna slogo läger i varandras åsyn, ja, nästan mittemot varandra och medan