detta iakttogs på långt håll uppifrån staden, ty från Gergovia kunde man ju blicka ned till lägret, men då avståndet var så stort, lät det sig icke göra att skönja något med säkerhet. En enda legion sänder han också mot samma bergås, men då den ryckt fram ett stycke, låter han den hejda sig därnedanför och gömma sig i skogen. Därigenom ökas gallernas misstankar, och alla deras trupper dragas dit bort för att arbeta på befästningarna. När Cæsar ser fiendernas läger stå tomt, låter han ett antal soldater, några få i taget med utmärkelsetecknen överhöljda och fanorna dolda, så att de ej skulle upptäckas från staden, rycka över från det större lägret till det mindre och klargör vidare för legaterna som han satt i spetsen för de olika legionerna vad han ville ha gjort; framför allt förmanar han dem att hålla soldaterna tillbaka, så att de ej av stridslust eller hopp om byte skulle giva sig för långt fram; de svårigheter som följa av terrängens oländighet utreder han; endast genom snabbhet kunde den olägenheten utjämnas; här gällde det att passa på snarare än att strida. Sedan han utvecklat allt detta, ger han tecken till anfall och framsänder samtidigt æduerna längs en annan uppfartsväg på högra sidan.
XLVI.
Stadsmuren låg på ettusentvåhundra stegs avstånd från slätten och sluttningens nedre kant, om man räknade avståndet i rak linje och bortsåg från varje krokväg; ty lika mycket bekvämare som vägkrökarna gjorde stigningen lika mycket ökade de väglängden. Ungefär mittpå sluttningen och i dess längdriktning hade gallerna,
