anpassande sig efter bergets beskaffenhet, framdragit en sex fot hög mur av stora stenar, som skulle hejda de våras stormlopp; hela området därnedanför hade de lämnat tomt, men övre delen av kullen ända upp till stadsmuren hade de fyllt med tätt, tätt till varandra liggande läger.
När tecknet gavs, ilade soldaterna hastigt fram till spärrmuren, överstego den och bemäktigade sig tre läger; och så snabbt skedde lägrens intagande, att Teutomatus, nitiobrigernas konung, som överraskades i sitt tält, måste fly direkt från middagsvilan utan några kläder på överkroppen och med hästen sårad under sig nätt och jämnt undslapp ur de plundrande soldaternas händer.
XLVII.
Då han nu uppnått det mål han föresatt sig, lät Cæsar blåsa till återtåg och fick genom att tala till soldaterna den tionde legionen, vid vilken han själv befann sig, att stanna. De övriga legionernas soldater, vilka ej hört trumpetsignalen, emedan en nog så djup dal låg emellan, sökte ändå krigstribunerna och legaterna att i enlighet med Cæsars föreskrift hålla tillbaka. Men rusade av hoppet om en snabb seger, av fiendernas flykt och av alla de framgångsrika strider de tidigare utkämpat, ansågo de intet vara så svårt för dem, att de ej genom tapperhet kunde vinna det, och slutade följaktligen ej förföljelsen, förrän de stodo alldeles vid stadens mur och portar. Då blev det larm i alla kanter av staden, och de som voro längre borta, trodde, förskräckta av det plötsliga bullret, att fienden redan stod innanför portarna och störtade ut ur staden. De gifta
