kvinnorna kastade ned kläder och penningar från muren, och lutande sig framåt med naket bröst och utsträckta händer, besvuro de romarna att skona dem och ej, som de gjort i Avaricum, icke hejda sina vapen ens inför kvinnor och barn; några släppte sig med hjälp av händerna nedför muren och gåvo sig åt soldaterna. Lucius Fabius, en centurion vid åttonde legionen, som samma dag, det vet man, hade yttrat i kamratkretsen, att han sporrades av de vid Avaricum skänkta belöningarna och ej ville vara med om att någon bestege muren före honom, fick med sig tre gemena soldater och besteg med dessas hjälp muren, varefter han i sin tur tog tag i dessa och lyfte upp dem en efter en på muren.
XLVIII.
Emellertid hade de, vilka, som vi ovan omtalat, samlat sig på andra sidan om staden för att arbeta på befästningarna, uppskrämda först genom ropen som de hört och sedan genom talrika budskap om att staden redan vore besatt av romarna, sänt ryttarna dit i förväg och själva skyndat efter i hastigt lopp. Allteftersom var och en hann fram, fattade denne posto under muren och ökade sina kämpande landsmäns antal. Då en stor skara av dem hunnit samlas, började de gifta kvinnorna, som strax förut från muren sträckt händerna bönfallande mot romarna, att bedja och besvärja de sina samt därvid på galliskt sätt visa sig för alla med utslaget hår och lyfta upp sina barn, så att männen kunde se dem. För romarna var striden ojämn, både vad ställningen och vad antalet angick; därtill
