plan att snart avtåga, legionerna rycka ut ur lägret och uppställa sig i slagordning på en lämplig plats. Då Vercingetorix det oaktat ej ville marschera ned på jämn mark, återförde han efter en mindre rytteristrid, vilken utföll fördelaktigt, krigshären till lägret. Sedan han följande dag gjort på samma sätt, ansåg han sig ha gjort nog för att stävja gallernas skryt och stärka sina soldaters tillförsikt och bröt alltså upp i riktning mot æduerna. Utan att ens då bliva eftersatt av fienderna ankom han på tredje dagen till floden Elaver, återställde bron och förde hären över på densamma.
LIV.
Där begärde æduerna Viridomarus och Eporedorix ett samtal med honom och omtalade att Litaviccus med hela rytteriet dragit ut för att uppvigla æduerna; de ansågo det påkallat att de fingo draga i förväg för att hålla folket i styr. Ehuru Cæsar redan på grund av flera omständigheter genomskådat æduernas trolöshet, och ehuru han ansåg att folkets avfall skulle påskyndas genom att dessa män finge draga bort, ville han dock icke kvarhålla dem för att ej synas göra någon orätt eller giva sig något sken av fruktan. Vid avresan utvecklade han för dem i korthet de tjänster han gjort æduerna: i vilket läge och i vilket betryck han funnit dem, instängda som de voro i städerna, straffade med förlusten av sin jordegendom, berövade alla sina förråd, ålagda tribut och avtvungna en den mest förödmjukande gisslan, samt vidare till vilken blomstring och lycka han nu höjt dem, så att de ej blott återvunnit sin gamla ställning utan uppenbart vunnit större an-
