Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/266

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
256
GAIUS JULIUS CÆSAR

spannmålstillförseln eller tvinga dem att på grund av bristen draga sig tillbaka till provinsen. Detta deras hopp fick stark näring därav, att Liger på grund av snösmältningen stigit så starkt, att den ej på någon punkt syntes kunna övervadas.

LVI.

När Cæsar fick kännedom härom, stod det klart för honom, att om han nu måste våga en strid mittunder brobygget, så gällde det att skynda för att han måtte få utkämpa den, innan fienden dit hunnit samla större truppmassor. Ty att helt ändra sin plan och vända om till provinsen — något som ingen ens vid detta tillfälle ansåg nödvändigt — det förbjöd dels den skam och vanära som detta innebure, ävensom det mellanliggande berget Cevenna och vägarnas svårframkomlighet, dels och i synnerhet hans starka oro för den i så fall alldeles övergivna Labienus och de legioner han låtit följa denne. Efter en marsch, som fortgick i särdeles snabb takt både dagar och nätter, framkom han alltså fullständigt oväntat till Liger, och sedan hans ryttare lyckats upptäcka ett vadställe, så pass gott som man i detta nödläge kunde begära, i det att armarna och skuldrorna, vilka uppburo vapnen, nätt och jämnt kunde hållas ovanför vattnet, uppställde han rytteriet på en punkt i floden, där det bröt strömmens kraft, och tack vare den skräck, som grep fienderna, så snart de fingo syn på krigshären, förde han denna välbehållen över. I bygden fann han säd samt en mängd boskap, och sedan hären fått tillräckligt därav bröt han upp i riktning mot senonerna.