LX.
Alltså sammankallade han på kvällssidan ett krigsråd, uppmanade alla att med nit och noggrannhet utföra vad han komme att befalla samt gav order att de skepp, som han fört med sig från Metiosedum skulle vart och ett under en romersk riddares befäl, vid slutet av första nattväkten i all tysthet begiva sig fyra milier nedför floden och där invänta honom. De fem kohorter, vilka han ansåg minst stridsdugliga, kvarlämnar han till lägrets skydd; de fem kohorterna av samma legion jämte hela trossen befaller han att vid midnatt med så mycket buller som möjligt marschera uppför floden. Han låter även hopleta ekstockar; dem sänder han åt samma håll med tillsägelse att man skulle plaska duktigt med årorna. Själv uppbryter han något senare i tysthet med tre legioner och uppsöker den plats, där han hade befallt skeppen att lägga till.
LXI.
Då man framkommit dit, blevo fiendens kunskapare — sådana voro utsatta vid varje punkt av floden — tack vare en väldig storm som plötsligt utbrutit helt oförvarandes, övermannade av de våra. Krigshären och rytteriet sattes hastigt över under ledning av de romerska riddarna, vilka fått detta uppdrag på sin lott. Ungefär samtidigt, vid morgongryningen, fick fienden underrättelse, dels att det från romerska lägret hördes större buller än vanligt, dels att en stark härskara tågade uppför floden, och att plask av åror hörts åt samma
