LXVI.
Medan dessa anordningar vidtogos, förena sig emellertid fiendernas från arvernerna kommande trupper med de ryttare, som enligt order skulle hopbringas från hela Gallien. En stor mängd sådana hade samlats. Medan nu Cæsar var på väg genom lingonernas yttersta gränstrakter till sequanernas land, för att lättare kunna undsätta provinsen, fattar Vercingetorix posto ungefär tio milier från romarna, fördelar trupperna i tre läger, kallar rytterianförarna till krigsråd och förklarar att nu vore segerns stund inne. Romarna hölle på att fly till provinsen och utrymma Gallien. Detta innebure att för ögonblicket friheten vore vunnen men erbjöde föga trygghet för fred och ro i framtiden; ty sedan de väl fått ihop större truppmassor skulle de återvända och fortsätta kriget såsom förut. Därför borde de anfalla romarna oförberedda under marschen. Om då fotfolket kom sina kamrater till hjälp och därunder fördröjdes, kunde de ej fortsätta marschen; om de, vilket han hölle för vida troligare, övergåve sin tross och blott tänkte på sin egen räddning, skulle de lämna såväl alla sina krigsförnödenheter som sitt anseende i sticket. Ty vad fiendens ryttare anginge, kunde de väl ej ens själva tro, att någon av dessa skulle våga sig utanför marschkolonnen. För att de skulle gå till verket med större tillförsikt, skulle han hålla alla sina trupper uppställda utanför lägret och därigenom injaga skräck hos fienderna. Ryttarna ropa med en mun att man med den dyraste ed borde fastslå att ingen finge mottagas i
