LXVIII.
Sedan hela hans rytteri slagits på flykten, lät Vercingetorix sina övriga trupper omedelbart anträda återtåget, i samma ordning som han uppställt dem utanför lägret, och ställde marschen mot Alesia, en stad i mandubiernas land; trossen skulle, befallde han, hastigt utföras ur lägret och forslas efter honom. Cæsar förde undan sin tross till närmaste kulle, lämnade två legioner till dess skydd och förföljde sedan fienderna, så länge dagen räckte, varvid omkring tretusen män av deras eftertrupp nedhöggos; följande dag slog han läger vid Alesia. Sedan han utforskat stadens läge och funnit fienderna i full panik, därför att de sett sitt rytteri slaget, på vilket vapen de dock satt största tilliten, kallade han soldaterna till arbetet och började draga en belägringsvall runt Alesia.
LXIX.
Själva staden låg på krönet av ett berg, vilket reste sig ganska högt, så att den såg ej ut att kunna tagas annat än genom inneslutning. Detta bergs rötter vattnades av två floder, en på var sida. Framför staden utbredde sig en slätt av ungefär tre miliers längd. Å alla andra sidor omgavs staden av en rad varandra tämligen närliggande kullar, samtliga sträckande sig lika långt i höjden. Under muren på den del av kullen som vette åt öster upptogs hela den därvarande terrängen av gallernas trupper, och de hade där framdragit en grav och en murbyggnad av sex fots höjd. Den befästningslinje som romarna höllo på att bygga
