LXXIV.
Sedan dessa anläggningar fullbordats framdrog Cæsar på den jämnaste terräng som traktens natur erbjöd en fjorton milier lång fästningsgördel av samma art och styrka som den nämnda men belägen åt motsatt håll mot denna och riktad mot den utifrån kommande fienden; detta i syfte att ej de trupper som skyddade befästningarna skulle kunna kringrännas ens av den väldigaste fientliga övermakt, om något dylikt försöktes, medan han var frånvarande; och för att ej utsätta sig för fara genom att lämna lägret ger han order att alla skulle ha förråd samlade av säd och boskap för en tid av trettio dagar.
LXXV.
Medan detta förehades vid Alesia, utlyste gallerna ett möte av sina främsta män och beslöto där att ej i enlighet med Vercingetorix’ yrkan alla som kunde bära vapen borde uppbådas, utan att varje stat borde åläggas uppställa en viss styrka, ty om en alltför stor massa sammanskockades skulle varken hövdingarna kunna leda eller igenkänna sina män, eller skulle man på något sätt kunna skaffa livsmedel. De ålade alltså folken att uppställa följande truppstyrkor: æduerna och deras lydfolk, segusiaverna, ambivareterna och de brannovikiska aulerkerna trettiofemtusen man; arvernerna jämte kadurkerna, gabalerna och vellavierna, som av gammalt stodo under arvernernas överhöghet, ett lika stort antal; sequanerna, senonerna,
