biturigerna, santonerna, rutenerna och karnuterna tolvtusen vardera; bellovakerna tiotusen; lemovikerna lika många; piktonerna, turonerna, parisierna och helvetierna åttatusen vardera; ambianerna, mediomatrikerna, petrokorierna, nervierna, morinerna och nitiobrogerna femtusen vardera; de kenomanska aulerkerna lika många; atrebaterna fyratusen; veliokasserna, lexovirerna och de eburonska aulerkerna tretusen vardera; raurakerna och bojerna lika många; trettiotusen skulle slutligen de folk tillsammans uppställa som bo vid oceanen och enligt deras eget språkbruk kallas aremoriska, till vilka höra koriosoliterna, redonerna, ambibarierna, kaleterna, osismerna, veneterna, venellerna. Av de här nämnda folken underläto bellovakerna att uppställa fulltalig styrka, ty de förklarade sig endast för egen räkning och efter eget behag vilja föra krig mot romarna men ej lyda under någon som helst annans befäl; efter en vädjan från Commius sände de dock tvåtusen man, eftersom han var deras gästvän.
LXXVI.
Denne Commius hade, som ovan nämnts, givit Cæsar trogen och värderik hjälp under föregående års fälttåg i Britannien; till tack för dessa hans tjänster hade Cæsar låtit hans folk åtnjuta skattefrihet och återfå sin egen rätt och lag samt gjort honom själv till härskare över morinerna. Men så enigt beslutet var hela Gallien att hävda sin frihet och återvinna sin forna krigsära, att ingen tog hänsyn vare sig till gjorda välgärningar eller till gammal vänskap, utan alla ägnade utan inskränkning håg, själ och krafter åt det pågående kriget.
