ligt upphöja de höga rop genom vilket tecken de ville underrätta de i staden belägrade om sin framryckning, och börja samtidigt att nedkasta risknipporna, att med slungor, pilar och stenar driva de våra från vallen samt att utföra vad som eljest krävs vid en stormning. I samma ögonblick som ropen hördes ger Vercingetorix med trumpet signalorder åt de sina att rycka ut ur staden. De våra gå att värja befästningslinjerna var och en på den post, som han under de föregående dagarna fått sig anvisad; med tunga slungstenar och spetsiga pålar, vilka de lagt tillreds här och var å fästningsverken, samt med blykulor skrämma de gallerna tillbaka. Ehuru man ej kunde se långt framför sig i mörkret, sårades många å ömse sidor. En hel del spjut slungades även från skjutmaskiner. Och så fort legaterna Marcus Antonius och Gaius Trebonius, vilka fått på sin lott att försvara denna del av fästningsverken, sågo de våra på någon punkt hårt ansättas, sände de trupper till deras hjälp från de längre bort liggande skansarna.
LXXXII.
Så länge gallerna ännu befunno sig på ett visst avstånd från befästningslinjen, drogo de stor fördel av sina många kastvapen; men sedan de väl kommit närmare, spetsade de sig antingen oförvarandes på fotanglarna eller störtade ned i groparna och genomborrades, eller stupade de för de från vallen och tornen nedkastade murspjuten. När de så på alla punkter fått en stor mängd sårade, utan att befästningslinjen någonstädes genombrutits, började de vid daggryningen frukta att få sin obetäckta flank kringränd genom ett utfall från
