kohorter närma sig. Fienderna vända ryggen till; under flykten möta de ryttarna. Ett stort blodbad följer. Sedulius, lemovikernas anförare och furste, nedhugges; arvernern Vercassivellaunus gripes levande under flykten; sjuttiofyra tagna fälttecken frambäras till Cæsar; blott några få av fiendernas väldiga skara lyckas helbrägda taga sig tillbaka till lägret. När gallerna i staden varsebliva sina landsmäns nederlag och flykt, uppgiva de hoppet om räddning och draga trupperna tillbaka från vår befästningslinje. Så fort detta förspörjes, börja gallerna fly från sitt läger. Så att om icke våra soldater varit uttröttade av den dagslånga kampen och av att ständigt nödgats skynda varandra till hjälp, hade fiendernas hela styrka kunnat nedgöras. Vid midnatt utsändes emellertid rytteriet för att förfölja deras eftertrupp; ett stort antal tillfångatogos eller dödades; de övriga skingrade sig i full flykt till sina hemstater.
LXXXIX.
Följande dag sammankallar Vercingetorix ett krigsråd och framhåller, att han ej i eget intresse utan för folkfrihetens skull börjat detta krig, och då man nu ej längre kunde kämpa mot lyckan, vore han villig att göra vilketdera de önskade, antingen erbjuda sitt liv till försoningsoffer åt romarna eller låta utlämna sig levande. För att underhandla härom sända de fullmäktige till Cæsar. Han befaller dem att överlämna sina vapen och föra sina främsta män till honom. Själv tager han plats å befästningslinjen framför lägret; dit föras hövdingarna. Vercingetorix utlämnas, vapnen nedläggas. Frånskiljande æduerna och arvernerna för att
