att helvetierna redan brutit upp, och att Considius, bragt ur jämvikten av fruktan, sagt sig iakttaga ting, som han alls icke sett. — Denna dag följer han på vanligt avstånd fienden och slår läger tre mil från dess.
XXIII.
Dagen efter denna återstod det endast två dagar då han borde utportionera spannmål åt krigshären, och eftersom han ej var mer än aderton mil från Bibracte, æduernas utan jämförelse största och rikaste stad, ansåg han tillfället lämpligt att sörja för provianteringen. Han upphör därför att följa efter helvetierna och riktar marschen mot Bibracte. Härom får fienden kännedom medelst slavar, som rymt från L. Aemilius, troppchef vid galliska rytteriet. Vare sig nu helvetierna trodde, att romarna av fruktan för dem droge sig bort — vilket bestyrktes därav, att de dagen förut undvikit strid, fast de innehaft den fördelaktigaste ställningen — eller de voro säkra på att kunna avskära oss från proviantförråden, uppgåvo de sin hittills följda plan, riktade marschen åt motsatt håll samt började förfölja och oroa vår eftertrupp.
XXIV.
Då Cæsar varseblev detta, för han sina trupper till närmaste höjd; rytteriet sände han att uppehålla fiendens anfall. Själv uppställde han emellertid mittpå höjdsluttningen de fyra veteranlegionerna i tredubbel slagordning, liksom vid det ovan omtalade tillfället. Men högst uppe på kullen förlade han de två legioner, som han nyss utskrivit i hitre Gallien, och alla hjälp-
