norna och de, som till följd av sin ålder icke funnos stridsdugliga, hade förts till en plats dit träskmarker gjorde vägen oframkomlig för en krigshär.
XVII.
Då han lärt känna allt detta, sände han i förväg kunskapare jämte några centurioner, som skulle utvälja en lämplig lägerplats. Cæsar åtföljdes på detta härtåg av en mängd belger ur de stammar, vilka redan givit sig, ävensom av andra galler, och av dessa var det några som, efter vad han senare erfor av fångar, sedan de tagit reda på den marschordning hären under dessa dagar använde, under natten begåvo sig till nervierna och klargjorde för dessa hurusom alla legioner åtskildes från varandra av en mängd trossvagnar, vadan det ej erbjöd någon svårighet att, sedan den första legionen framkommit till lägret och de andra ännu voro långt borta, anfalla denna, innan den ännu befriat sig från packningen; hade denna väl blivit slagen och trossen plundrad, vore det säkert, att de återstående ej vågade sätta sig till motvärn. De som inberättade allt detta funno ett stöd för det råd de gåvo däri, att nervierna fordom ej ägde något dugligt rytteri (ja, ännu i dag hysa de ringa intresse för detta vapen utan vad de förmå i fält, det förmå de genom sitt fotfolk), och därför, i syfte att stänga vägen för grannfolkens rytteri, när detta ryckte in i deras land för att härja, brukade topphugga späda trädplantor och böja dessa åt sidan samt låta talrika grenar växa ut på bredden och ytterligare däremellan plantera björnbärs- och törnbuskar, varigenom de åstadkommo häckar som
