Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
84
GAIUS JULIUS CÆSAR

och nedhöggos: av de mer än trettiotusen man, som barbarerna måste ha utgjort, när de angrepo lägret, blev mer än tredjedelen nedhuggen, de övriga togo förskräckta till flykten och förmådde ej ens göra halt uppe på bergskammarna. Sedan alltså fiendens skaror förskingrats och berövats sina vapen, drogo sig de våra tillbaka inom sina förskansningar. Efter denna strid ville dock ej Galba vidare fresta lyckan, då han ju måste säga sig, att händelserna tagit en helt annan vändning, än han avsett när han gick i vinterläger. Då därtill, såsom det avgörande skälet, kom bristen på säd och annan proviant, så lät han följande dag uppbränna alla husen i den ovannämnda byn och anträdde återfärden till provinsen; då ingen fiende hindrade eller fördröjde hans marsch, lyckades han föra legionen helbrägda till nantuaternas och därifrån till allobrogernas land, där han gick i vinterkvarter.

VII.

Sedan dessa företag slutförts, trodde sig Cæsar hava alla skäl att anse freden tryggad i Gallien, eftersom ju belgerna blivit besegrade, germanerna utdrivna samt i alptrakterna sedunerna slagna, och reste därför i början av vintern till Illyricum, då han ville besöka folken och lära känna trakterna även därstädes. Då utbröt plötsligt krig i Gallien. Orsaken till detta krig var följande: den unga Publius Crassus övervintrade med sjunde legionen hos anderna nära havet, det vill säga oceanen. Då det i dessa trakter rådde brist på spannmål, utsände han ett antal krigstribuner och befälhavare för hjälptrupperna till de närboende folken för att av