Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/138

124

GATMUSIK OCH FOLKNÖJEN

Nattvaktsrop i en sjögård på Kungsholmen.^[1]

Kloc-kan är ti-o sla-gen Gud be-va-re vår stad från eld och brand, från tjuf-vars hand kloc-kan är ti-o sla-gen.

Detta är fullt folkvisa, diktad och komponerad för ändamålet. Så är äfven förhållandet med sotarton, pålkranston och grundläggarton, hvilka vi förut meddelat, och foga vi ännu härtill

Ton vid spåntpålning med docka.

Här går ett, här går två, här går tre och här går fy-ra, femman slår.
Här går sex, här går sju, här går åt-ta, här går ni-o, ti-an står.

Men så kommer en annan art af toner, hvilka varit i säck innan de kommit i påse och hvilka troligen äro hemtade antingen från scenen eller ur visboken och sedan tillämpats vid arbetet. Så upptecknades i Stockholm 1850 följande

Bergsprängarvisa.

Mi-i-ins du den der lå-ga ko-jan der du ge-nom fönstret kröp.
In-in-te mins jag den der ko-jan Al-drig jag genom fönstret kröp.
Hej fal-lal-le-ral-la Hurra så Hurra så Hej fa-ral-le-ral-la Hurra så.

Detta är en ren kuplett eller visa komponerad i helt annan afsigt än den att underlätta en bergsprängares arbete och återfinnes i Filikromen efter uppgift från Vestergötland. Samma är äfven förhållandet med en vid Röda Bodarnes forna kalkskutor upptecknad

1. 1850, 51. Upptecknad för detta arbete jemte flere andra af herr Willehad Lindström.