Om Lars Colling eller Blinde Collingen, som han på det porträtt hvilket finnes i kungliga bilioteket kallas (fig. 50), vet man tills vidare icke mer än följande:
Bellman säger i inledningen till Fredmans Epistlar om Christian Wingmark att han »egde i proportion samma skicklighet på flûte-douce som den ännu lefvande blinda virtuosen Colling». Han blåste således flûte-douce och var blind. Men han gjorde också visor. En sådan tryckt (»i år») 1776 bär följande titel:
»Föreställning Til Menigheten Öfver det våld-samma Mord, som föröfvats uppå Tull-Besökaren Anders Wiberg, I December Månad år 1774. Samt Torparen Eric Jacobssons Och Bonden Carl Hindrichssons Dom, At med Tärningkast spela om lifvet, som skedde i Stockholms Läns Lands-Cancellie, d. 21 November 1775 — uppå hvilka lotten föll på Eric Jacobsson, som i följe deraf kommer at undergå dödsstraffet d. 10 Januarii 1776 på Wärmdö Afrätts-Plats». I slutet står: »Författad af den till Synen olycklige Lars Colling». Af de 21 stroferna meddela vi den första som prof på hans författarskap:
Med-menniskor! lät oss betrakta
Den grymhet som på Wärmdö händt,
Där bittra uti arghet wakta
Uppå en Man hwars kall war kändt;
Besökare hans karactär
Upretar Menigheten här.
Detta om Collingen.
En annan ryktbarhet, från 1810, är Filikromen, hvilken lånat detta sitt binamn åt en populär vis-samling som under det namnet vunnit rykte långt efter det originalets namn blifvit glömdt. De enda upplysningar som kunnat vinnas om den egendomlige mannen stå att läsa i Rydqvists Djurgårdsbeskrifning (1833). Visserligen erhåller man icke der några underrättelser om mannens lefnadsomständigheter, men i dess ställe en mycket förträfflig karakteristik och ändå något derutöfver.
