der man var sysselsatt att lägga grunden till ett nytt hus. Hans tankar gingo genast till herr Leonhard på Gyldene Freden, och lifvad af ett nytt nit tog han sig för så godt han kunde uppteckna
Grundläggarnes ton.
För-hå hej med den, Åh jem-ka me’n, För-hå hej med den,
Åh eftersätt, För hå hej med den,
Åh på en gång, » »
Åh värre kan vi, » »
Åh blås på sten, » »
Åh sväng på sten, » »
Åh kom igen, » »
Åh stå me’ det! » »
Skymningen hade inträdt, och Carl Fredrik tog korn på Tyska kyrkan samt anträdde sin återfärd till Gyldene Freden, der han verkligen anträffade herr Leonhard och Carl Johan, hvilka serverat hvarandra tal och skålar hela eftermiddagen, så att bordet var så fullt med flaskor som ett apotek. Nu var det för sent att gå på Kungliga Theatro, hvilken börjat redan klockan fyra. Derför intogs en bål Rhenskt, och vid densamma föreslog herr Leonhard en skål för Stockholm hvilken föregicks af ett s. k. »årtal», hvilket var noga bekant för alla herr Leonhards vänner och innehöll en konstrik väfnad af utdrag ur Magistratens Kungörelser med dag och datum.
— Gode herrar, klockan är tio! hördes källarmästarns stämma.
— Nå, det får hon vara! Jag betalar plikten, fem daler silfver, svarade herr Leonhard lugnande.
— Ja, det hjelper inte —
— Nå, tio då, om det är andra resan! Jag känner Kongl. Förordningen mot Svalg och Dryckenskap 1726; men är det så, och efter som talgljusen börja gråta, så var så god och ge oss facklor, så gå vi!
