Leonhard släckte sin fackla och steg upp på en afvisare, blottade sitt hufvud och deklamerade:
O, Stockholm! hela Nordens Sol, samt Swer’ges pragt och fägnad,
Wår Kunga-Stol, och Riddar-borg, wårt Manhems lust och hägnad,
Rättwisans Säte, Lärdoms pris, och Tapperhets palats,
All Konstens Näste, Slögders Hall, all Nöjens sammel-plats.
Bland Store Städer Stockholm är en Krona, Krants och prydnad,
Som många Land och Städer lagt inunder Swer’ges lydnad,
En Drottning för wår hela Nord, för hela Werlden stor.
Jag frågar då ännu en gång, hwad så upphögt ditt flor?
Blif Stockholm altid Nordens Sol! din Magt och Pragt sig öke!
Gudsfruktan, Dygd, Wälsignelse Din Portar steds besöke!
Låt Hela wida Werlden se, hwad så upphögt Ditt flor!
Lef Stockholms Ädla Menighet! Lef Säll! Blif altid Stor!
———♦———
