Fullt ordens-artadt var det sällskap, som kallade sig Augustibröderne och som stiftats till minne af revolutionen den 19 Augusti 1772, men roade sig med firandet af högtidsdagar, utfärder sommartiden o. s. v. Sällskapet omgaf sig med många ceremonier och hade hertig Carl till sin höge skyddsherre, men dyrkade för öfrigt Gustaf III sjelf, firade ordensdagen på den 19 Augusti och hade ordinarie sammankomster den 24 Januari, konungens födelsedag och den 6 Juni, hans namnsdag. Samlingsplatsen lär hafva varit på Carlberg, i orangeribyggnaden.
Svenska Botten är en bekant klubb från 1700-talet. Den hade dock ingenting kännetecknande för ett verkligt ordenssällskap. Detta kan troligtvis sägas äfven om de s. k. Jakobin-klubbar som uppstodo på 1790 talet och samlades dels på Barnhuskällaren, dels på Holländska Dyn (Thun) vid Österlånggatan, Claës på Hörnet, Piperska Muren m. fl. värdshus, dels också hos enskilda personer.
Kontrarevolutionära klubben och Mannerheimska klubben, bägge stiftade efter statshvälfningen 1809 och i strid med hvarandra, höra till samma område som de nyss nämda. Vi lemna dem, emedan de icke innehöllo något för Stockholm utmärkande.
Det samma torde väl ocksä, åtminstone till en del, kunna sägas om de vittra samfunden som uppstodo här på 1700-talet. Några af dem hade dock icke blott vitterheten, utan, och ofta i kanske ännu högre grad, sällskapligt samlif och nöjen till uppgift och närma sig deruti ganska mycket de egentliga ordenssamfunden hvilka äro så kännetecknande för stockholmslifvet.
Ett samfund af senare slag var Awazu- och Wallassis-orden, hvilken stiftades den 25 Januari 1732[1] och utgjorde en förening för aristokratiskt umgängeslif. Den var en »ädel, vitter och idog» orden för »ridderliga idrotter» och »adliga bragder», och medlemmarne aflade ed att lyda samfundets lagar, bibehålla oföränderlig inbördes vänskap och aldrig yppa ordenshemligheterna.
Ordens »commendeur» var Carl Fredrik Piper, sedermera den bekante presidenten, en af frihetstidens för vetenskapliga och vittra idrotter nitälskande ädlingar, då orden stiftades en man på ett par och tretio år, kammarherre och e. o. kammarråd. De flesta andra medlemmarne voro vid samma ålder och samhällsställning, med undantag af Dalin som var ännu yngre och endast ofrälse e. o. tjensteman,
Awazu-orden (namnets ursprung obekant) var ett gladt samfund med ett ganska uppsluppet sällskapslif. Af handlingarne finner man
- ↑ Skildras utförligt af Georg Göthe i »Historisk öfversigt af de Vittra Samfunden i Sverige» (Sthlm 1875).
