5 i st. f. 4, »på det att bröderna måtte hafva tillräckligt rådrum an på de aftnarne entlediga sig från barbariska göromål.» Den 26 April s. å. kom sällskapet icke till samman förr än kl. ½ 7. Sammankomsterna upplöstes kl. 8—9 på aftonen. Vid den timmen var åtminstone den »allvarliga delen af festen» afslutad.
Den 29 Juli 1769 beslöt Hemliga areopagen att göra sig synlig, »och fingo bröderna den efterlängtade förmånen att närmare lära känna de personer, hvars lyckliga författningar, alt från samhällets insticktelse, gifvit styrka åt dess arbete och befordrat dess nöjen.»
»För att göra dagen på allt möjligt sätt högtidlig, instämde äfven bröder musici uti en vacker musique». Men midt under musiken anlände h. exc. grefve Ekeblad, och då måste musiken afbrytas, på det att excellensen skulle intagas i orden. Sedan det var skedt, läto bröder musici åter höra sig.
Bröderne sysselsatte sig för öfrigt ofta med musik, och orden torde kunna anses såsom en förberedelse till musikaliska akademien, hvilken bland sina första ledamöter räknade många af bröderne i Utile Dulci. Efter akademiens upprättande tyckes orden hafva börjat aftyna. Den fick också medtäflare på andra områden, lefde väl ännu en gång upp i slutet af 1770-talet, då Kellgren var ordens vittre ledare, men efter svenska akademiens stiftande var det nästan slut med Utile Dulci, och efter Schröderheims död (1795) hör man ej mer talas om orden.
Om Utile Dulci stod med ena foten på det vittra området och med den andra inom öfriga ordenssällskaps hemlighetsfulla ceremonisamqväm, så funnos i Stockholm redan i medlet af 1700-talet åtskilliga samfund som egnade sig endast åt ett med mystiska ceremonier utstyrdt sällskapslif, möjligtvis också åt dermed förenade välgörenhetsverk. Den mest betydande af sådana ordnar var Timmermansorden (fig. 176), hvilken väl närmast liknade Frimurareorden och i Stockholm infördes året efter att Ecklef stiftat Stora svenska landtlogen. Orden fans förut i England (Order of the Carpenters) och Frankrike (L’Ordre des Charpentiers) liksom i Holland samt kanske äfven i Tyskland, der Gustaf II Adolf skall hafva (i Worms) upptagits i orden, men den infördes i Stockholm dock först af Jakob Leonhard Poppe, hvilken, född i Dorpt 1719, hade varit löjtnant i rysk tjenst och i Amsterdam fått rättighet att stifta Nordiska Timmermansorden.
