Hoppa till innehållet

Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/494

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
476
SÄLLSKAPS- OCH VÄRDSHUSLIF

äfven om de haft helt andra namn.[1] Ungefär motsvarande har Stockholm i senare tider haft i Tysta Marie, hvilket namn följt med den välbekanta kaffeserveringen vid Jakobs Kyrkogata. »Tysta Marie» tyckes för öfrigt vara af helt annat och bättre skaplynne än Maja Lisa, under hvars bild läses:

Här man en Lais ser efter Tidens Smak
Förenadt kärlek spel Caffee och Tobak.[2]

Af hvilket inflytande på det enskilda sällskapslifvet de första kaffehusen i Stockholm voro är nu svårt att närmare bestämma, men att kaffe varit ett mäktigt medel till åstadkommande och lifvande af samqväm i allmänhet, är tillräckligt kändt. Det ansågs dock af öfverheten såsom en yppighetsvara och gjordes snart till föremål för inskränkande eller rent af förbjudande påbud.

Ungefär samtidigt med de äldsta kaffehusen i Stockholm utkom en ny öfverflödsförordning, Maj 1720, som sökte på strängt landsfaderligt sätt inverka på sällskapslifvet. Det var redan förut förbjudet att gå klädd i gyllen- och silfverduk, atlas med guld- och silfverblommor samt guld- och silfverspetsar, men nu reglerades beskaffenheten af äfven ganska tarfliga kläder. Såsom en stor eftergift tyckes hafva betraktats, att uppslagen på mansrockarne kunde lemnas öppna eller igensydda och att medborgarne fingo efter eget behag bruka kortare västar och mindre fållar i sidorna. Flera fällar än förut tillätos dock icke. Deremot medgåfvos två rader knappar, »dock medelmåttigt stora». Den skräddare och knappmakare som införde andra än »tillåtliga» modeller, pliktade första gången 50, andra gången 100 daler silfvermynt. Tredje gången förvisades han embetet.

Redan ett par år derefter tog man ett ytterligare steg på eftergifternas väg, ty då skulle »gement folk icke vägras att hemma i husen vid sina sysslor bära sina redan gjorda och slitna kattunströjor». Att göra nya kunde »gement folk» icke understå sig.

Förbuden under hela frihetstiden voro mångfaldiga och orsakade till stor del af det då blomstrande »skyddssystemet», som

  1. I Aug. Edv. Lilliestiernas »En åttiårings Minnen» omtalas från 1808 »ett värdshus efter förestånderskan kalladt Maja Lisa», och 1813 nämnes ännu en gång »värdshuset Maja Lisa». Stället var således, åtminstone i vårt århundrade, icke endast kaffehus.
  2. Tobak infördes och kom i bruk i Sverige redan under förra hälften af 1600-talet. Såsom vi ofvan funnit vid omnämnandet af Erik Oxenstiernas middagsbjudning, var det äfven i finare sällskap brukligt att röka pipa efter maten, och det bruket bibehöll sig ganska länge.