Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/511

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
493
SÄLLSKAPS- OCH VÄRDSHUSLIF

Oaktadt den gamla förordningen från förra århundradet, att begrafningarna skulle ske innan mörkrets inbrytande, anstäldes de likväl just om aftnarne, stundom tämligen sent, och ledsagades af lyktbärare. Klockaren eller kyrkvaktaren gick i spetsen med högt lyftad lanterna. Jordfästningen skedde i de allra flesta fall på kyrkogården, utom på Storkyrkans, der inga grafplatser mera funnos, hvarföre grafkoret der användes och belystes enligt råd och lägenhet. Efter jordfästningen återvände gästerna till sorgehuset, der ofta ett dundrande kalas hedrade den bortgångne. Äfven der mindre traktering vankades, skulle hvarje begrafningsgäst erhålla ett skålpund konfekt eller åtminstone en stor begrafningskringla, hvilken senare välfägnad utdelades äfven åt kyrkdrängarne och kuskarne, som också erhöllo hvar sitt par hvita handskar eller vantar.

I handtverksfamiljerna firades hvarje höst en s. k. ljusinbrinning. Under sommaren arbetades på verkstäderna till kl. 8 eller 9 på qvällarne, kanske något senare, om stor brådska fordrade det. Under September afslöt man arbetet vanligtvis i skymningen, men så snart man kommit in i Oktober, kunde man ej göra arbetsdagen så kort, och ej heller gick det för sig, att börja de långa höst- och vinteraftnarnes mödor, utan att man haft en högtidlig invigning eller inbrinning, ty ingen gesäll ville förlänga sitt arbete efter dagsljusets slut, om ej mästaren förut ställt till ett gladt samqväm. Till dessa inbjödos då ej blott gesäller och lärgossar, utan ofta äfven mästarens umgängesvänner. Klockan sex uppdukades en efter husets tillgångar mer eller mindre ståtlig sexa. Man tog icke blott »helan» och »halfvan», utan äfven »tersen», kanske till och med »femton droppar» och sköljde för öfrigt ned maten med ett glas öl som nyss tappats ur fatet i källaren. Ett fat dubbelöl kostade i början af 1830-talet 9 rdr. 24 sk. 4 rundstycken banko, men »bättre måltidsdricka» kunde man få för halfva priset, allt efter magistratens taxa.

Man sexade i salen, i fall handtverksmästaren bestod sig mer än ett rum utom verkstaden. Salen var vanligtvis möblerad med hvitmålade eller »perlfärgade» pinnstolar, stoppade och med läderöfverdrag i sitsen, en lika utrustad pinnsoffa, en hvit skänk och ett stort, hvitt fällbord samt Moraklockan i vrån vid den grönglacerade kakelugnen. I sängkammaren, dit de förnämare af gästerna, d. v. s. mästaren och hans vänner, samt kanske en äldre gesäll, begåfvo sig efter sexan, funnos måhända mahognymöbler och en stor »oljemålad» tafla, föreställande Carl Johan, köpt i ett klädstånd för tre rdr banko, samt en spegel med tre hopskarfvade glas inom förgyld ram, öfverst prydd med svarta gripar på hvitmålad grund.