Så fortfor det långt in i vårt århundrade. Den 30 Juni 1825 trängdes man för att få se gardisten J. F. Bäckmans hufvud falla. Han hade i vredesmod stuckit i hjäl en vice-korporal. Fyra år senare drogo talrika folkskaror till Skanstull för att bevittna afrättningen af en annan gardist, P. Malmström, som tagit lifvet af sin älskarinna, en gift hustru, och sedan skulle döda sig sjelf, men »hade ej hjerta» dertill, utan gick i stället och angaf sig. Den 19 September 1829 var tilloppet lika stort, då pigan H. C. Löf miste lifvet. Hon hade varit i tjenst hos guldsmedsgesällen Forssell vid Öfra Badstugatan på Söder och i föräldrarnes frånvaro stoppat en brödbit i halsen på deras åtta månader gamla barn samt vändt det framstupa i vaggan, så att det qväfdes. Bevekelsegrunden var hennes förargelse öfver att barnet skrek. Mörderskan angaf sig sjelf. Man glömde ej heller att gå ut och se på ståten, när artilleristen A. J. Sundmark, 1833, fördes till afrättsplatsen. Han hade i yrvaket tillstånd slagit i hjäl bokhandlaren Törnqvists nioårige son, hvilken väckt Sundmark som lagt sig att sofva i en lada vid Cedersdal.
En »intressant afrättning» var den som tog hufvudet af bryggardrängen C. Persson, hvilken i Januari 1836 slog i hjäl bryggaren Wertmüller.
Hösten 1841 väckte ett mord stort uppseende i Stockholm. En ung musiklärare, A. Carlsson, fans den 29 Oktober på morgonen af ett pistolskott mördad i sitt rum, 2 tr. upp i n:o 40 vid Gamla Kungsholmsbrogatan. Flere af den mördades klädespersedlar och hans fickur af silfver saknades. Misstankarne föllo genast på f. d. volontären vid Vestmanlands regemente Alexander Breitfeldt, hvilken ertappades klädd i några af Carlssons kläder. Vid polisförhöret nekade Breitfeldt med mycken säkerhet och sade sig hafva köpt kläderna af Carlsson, hvilken uppgift sedan dock ändrades till att en annan person lemnat honom en del af Carlssons tillhörigheter. Breitfeldt var en yngling, som vid mordets begående ännu icke fylt 19 år. Efter att hafva stått i handelsbod, dels i Strengnäs, dels i Stockholm, och sedan åter uppehållit sig i sin födelsestad Sala, der fadern var en aktad apotekare, samt inskrifvit sig som volontär vid Vestmanlands regemente, slog han sig ned i Stockholm för att taga pianoundervisning hos Carlsson. Sjelf spelade han dansmusik i enskilda hus och var ganska mycket med i sällskap. Ännu erinra sig nog flera stockholmare den artige, inställsamme ynglingen, hvilken en sommar ofta infann sig vid Djurgårdsbrunn och der flitigt deltog i sällskapsglädjen. Han bodde i n:o 24 vid Nya Kungsholmsbrogatan.
Efter åtskilliga afgifna och återtagna bekännelser samt en mängd sanningslösa uppgifter, dömdes han till lifvets förlust. Hans
