Hoppa till innehållet

Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/625

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
607
POLIS

nådeansökan afslogs. Föräldrarne sökte också nåd för honom, men med lika ringa framgång. Slutligen erkände han sig hafva skjutit Carlsson, men på inrådan af den person, på hvilken han redan förut sökt vältra skulden, och ännu en gång begärde han nåd samt låtsade sig vara sinnesrubbad. Dödsdomen måste dock gå i verkställighet. Den 2 Augusti 1843 utfördes Breitfeldt till afrättsplatsen i närvaro af en ofantlig menniskoskara. Oaktadt de otvetydigaste bevis på hans brottslighet, ansågo många honom oskyldig, och han var för öfrigt föremål för ett hjertligt deltagande hos ett stort antal af Stockholms befolkning, i synnerhet hos fruntimmer, äfven af de bildade klasserna. En hel literatur växte upp öfver Breitfeldtska målet, och många visor diktades om samma föremål, bland andra en som sades vara skrifven af en sjutton års yngling. En annan uppgafs hafva till författarinna fru Sjögren, ammförestånderska på Stora barnhuset, hvilken skall hafva skrifvit flera visor öfver allmänna tilldragelser på den tiden. Såsom prof på denna literatur kan anföras en strof ur »En ny tänkvärdig och uppbygglig visa om den unge mördaren Alexander Breitfeldt». Linköping 1843. Visan slutar med följande i B:s mun lagda ord:

Jag måste deran, fast jag sträfvat emot,
Och lönen, den stränga bekomma!
Mig möter nu döden, så blodig med hot,
I ungdomens tidiga blomma.
Mitt hufvud af bödeln skall huggas utaf
Och kroppen skall finna sin ömkliga graf
I galgbackens ruskiga sköte.

Samma dag Breitfeldt afrättades, begicks ett nytt mord, då en arbetskarl ihjälslogs af en kamrat hvilken lär hafva varit närvarande vid afrättningen. Den 13 Jan. 1844 mördades sekreteraren i general-landtmäterikontoret, kammarjunkaren, fil. magister G. R. Lagerstråle,Nya Kungsholmsbron. De som deltogo i detta mord voro tapetserarelärlingen A. F. Lindqvist, ångfartygsmaskinisten C. W. Ekman och snickarelärlingen G. A. Wahlberg jemte qvinspersonen Lovisa Juhlin, hvilken förut gjort sig känd för den örfil hon i sjelfva poliskammaren gaf polismästaren Hultberg. Afsigten var att råna. Ett ströftåg gjordes till Kungsholmen och på återvägen derifrån kommo rånarne öfverens att mörda den första person de mötte. Nya Kungsholmsbron var på den tiden ett mycket osäkert ställe. Lagerstråle var den förste som bofvarne mötte på bron, och han slogs i hjäl med en butelj och en klädhängare. Af rånarne var det endast Lindqvist som kändes skyldig till det egentliga mordslaget och derför dömdes till döden. Han afrättades den 3 Mars 1845.